Picture


_ Efter snart tre veckors arbete med studien har jag nu kommit dit jag trodde jag skulle vara efter bara ett par dagar. Som väntat har en hel del överraskningar dykt upp som har försenat arbetsprocessen. Det visade sig till exempel att trots vad min kontaktperson sagt kan långt ifrån alla av representanterna (councillors) som jag syftar till att undersöka engelska.
Picture
Så istället för att få ut enkäterna fick jag backa tre steg och börja leta tolk och översättare. Jag är numera tjenis med gubbarna som hänger utanför översättningskontoret i stan efter alla mina vändor dit.
This is where the magic happens

Att få ut en kontaktlista till ledamöterna var inte heller helt enkelt. Det visade sig även att få av dem använder e-mail  så   min   webbenkät  får snällt  ta   ett  steg   tillbaka för personliga möten. 
Men så var det ju det här med att bestämma tid och plats över telefon med värdelös täckning i ett Dar es Salaam som slår Göteborgs alla grundskolematsalar på fingrarna vad gäller ljudnivå.


_Helt fruktlöst har mitt anletes svett, även bokstavligt talat, dock inte varit då jag fått sitta med på en utbildningsdag för politiker finansierad av Sida och även träffat en av borgmästarna. 
Dessutom har jag hälsat på min bekant Mr M, från flygresan hit som förutom att visa bilder på sin släkt på facebook tog sig tid att korrekturläsa översättningen av min enkät till swahili. Han har tidigare arbetat som tolk för presidenten så jag kan med säkerhet säga att min enkät är vattentät.
Picture
__
I veckan har jag sex möten inplanerade med olika councillors och efter min erfarenhet av runtringande samt inrådan från mer erfarna Dar-bor har jag förstått att det gäller att ligga på, påminna, bekräfta och följa upp. Att artigt lämna ett meddelande och förvänta sig att personen ska återkomma fungerar inte här. Att ringa tre gånger, SMSa och sedan ringa igen kan eventuellt ge resultat.
       
Golv är det nya skrivbord                               


_ Bland personer jag möter, i synnerlighet utlänningar finns en samrådan om att saker och ting går väldigt långsamt här och att man hela tiden måste kontrollera att det man sagt fortfarande gäller och faktiskt blir gjort.
Som min rumskompis K sa när vi stannade till vid ett ananasstånd där en kille tog betalt och de fem andra låg och halvsov i skuggan: ”Tanzania is very pole pole” (pole pole betyder långsamt och har även blivit en användbar fras när folk frågar om jag pratar swahili).
Vad det beror på finns det skiljda uppfattningar om. På vissa låter det nästan som att det är genetiskt, andra nämner värmen som förklaring och personligen tror jag att det beror på en rad historiska, samhälleliga, ekonomiska och kulturella faktorer, varav många kan spåras ända till kolonialiseringen.

Om man lämnar individnivån och ser till landet på systemnivå är det bekymrande att se hur ett så pass stabilt land med så goda naturtillgångar är så enormt fattigt och biståndsberoende. 
Enligt Mr M beror det på att det socialistiska systemet övergavs för marknadsekonomi, medan K menar att det är just det socialistiska styret man har att skylla. När jag frågade E vad hon trodde svarade hon med ett ord: dåligt ledarskap.
Picture
_
Jag tror det ligger mycket i det. När högt uppsatta politiker gång på gång snor åt sig enorma summor pengar från ett land och en befolkning som verkligen behöver dem väcker det en känsla av hopplöshet som förmodligen når ända ner till ungdomarna som tar sitt första steg in på en arbetsmarknad där de vet att de kommer tjäna smågrus. 
Om politiker själ från statskassan är det egentligen inte så konstigt om en tonåring själ från sin arbetsplats.

                                                                                    Valaffischer. Sultan och jag är nu vänner efter att jag ringt ner hans telefon ett par dagar

Att västerländska multinationella företag suger ut resurser även ur Tanzania för att lämna enorm 
miljöförstörelse efter sig höjer förmodligen inte heller motivationsnivån hos landets invånare.
Precis samma linje var den ledamot som idag under två timmar lotsade runt mig i stan, samtidigt som hon berättade om både landet Tanzania och de flesta byggnader vi såg, inne på. Hon var förövrigt änka, fyrbarnsmamma, egen företagare, councillor och drev en kvinnoorganisation vid sidan av. Apropå långsamma och lata tanzanier.

Jag är som MFS-student väl medveten om att min studie inte är allas prio ett. Även om jag trots det ibland inte kan låta bli att bli frustrerad, kan jag heller inte neka värmens inverkan. När saker och ting känns tungt känner jag för att precis som många tanzanier, lägga mig under ett träd i skuggan eller på en bilhuv och sova en stund.


Av Frida Andersson
 


Anette Andersson
12/09/2011 23:29

Utan att ha varit i landet T, så kan jag säga att jag håller med om det skriva ovan här. Bl.a. Detta om att tjäna smågrus. När jag för ganska många år sedan besökte Riga iLättland, skulle jag växla in pengar, väldigt lite pengar, eftersom jag strax skulle bege mig till min arbetsplats och arbeta. Hur som helst, jag och min vän G begav oss in på ett större hotell, där man brukar kunn växla pengar (detta var en söndag). Vi blev ganska abrupt utschasade den hotellet av en vakt. Men jag frågade honom iallafall om vi kunde växla ngonstans, med en bister och högst äcklad min, utan att tala, pekade han vresigt ut mot en slags liten byggnad inte större än en liten rund pissoir. Det fanns en liten lucka, stor som två händer samt att jag fick böja mig ner till magtrakten ungefär. Där satt ytterligen en vresig och sur människa, och jag lämnade smält in min svenska femtiolapp. Tillbaks fick jag ca 4-5 små små pengar i storlek små och mindre små knappar, vissa bestod av metall, andra av plast. Jag tänkte naturligtvis att detta var ett skämt, att jag kanske var med i dolda kameran, men så var det inte. Femtio kronor är ju inte mycket, men vi hade ju på den tiden ändå en ganska stor och vacker sedel, och min lön kunde ju bestå av ganska många sådana sedlar. Den då låga lättiska lönen var nog ganska låg och dålig med västerländska mått, och har man d bara dessa små fula plastmynt bl.a. Så kan det ju inte vara speciellt uppmuntrande att få sin lön. Korruptionen är ju säkert ganska stor även i detta land, så kanske även i landet T, och många många andra länder. Ja, Frida, ett litet inlägg i denna tid av julens givmildhet. Ha det gott och skriv mer, så roligt att läsa...kanske kan bli en bok senare???

Reply



Leave a Reply.