Picture
_
"Om du tror att du är för liten för att göra skillnad har du aldrig spenderat natten i samma rum som en mygga"


Picture
_ Min första arbetsdag började med att jag fick skjuts av J in till stan och på frågan om jag är en kaffedrickare svarade jag ”I am THE coffee drinker”, ovetandes om att vi skulle ta den koppen ihop med före detta chefen för African Development Bank i Tanzania och numera U2 Bonos högra hand i Afrika.

Samma dag fick jag min första upplevelse av Tanzaniansk tid- och möteskultur. Jag visste sedan innan att Tanzanier ibland går efter en egen tid som ligger sex timmar efter vår och att man därmed ska vara väldigt tydlig om man menar AM eller PM. Jag är också väl medveten om att vi svenskar är det troligtvis mest tidsfixerade folkslaget på denna jord. Så när jag klev in på min kontaktorganisations (Tanzania Women Lawyer Association) kontor efter avtalad tid med Mrs T, var jag beredd på att få vänta. Att jag skulle få vänta ända tills nästa dag kom däremot som en överraskning.

Nu väntade mitt första möte med de omtalade minibussarna dala dala. En-meters-regeln som praktiskt taget är inskriven i vår svenska konstitution under paragrafen avstånd mellan människor gör sig inte gällande här och rusningstid i Londons tunnelbana är en meditationsform i jämförelse. När jag kom på bussen, efter att ha hoppat på i farten och trängt mig förbi de två tonårsgrabbarna som hänger ut genom den öppna ”dörren” och skriker vart den är på väg får jag stå upp i gången 

Picture
__eftersom bussen enligt mina svenska mått mätt är full. Det tycker inte mannen som petar på mig och menande pekar på den bakre raden där fyra personer redan sitter tätt inpå varandra.
 Jag må inte sitta inne på en lika välmående bakdel som många damer här nere, men jag kan ändå inte förstå hur jag skulle kunna knö mig ner där. 
Kanske gör jag det om ett par veckor.

Hur verksamheten kring dala dalas kan gå runt förstår jag inte heller, med tanke på att en enkel resa kostar 1, 50 kr och bensinpriserna är lika höga som i Sverige(!).  Bussarna är privatägda och de unga killarna som verkar driva dom har ofta smyckat ut dom safari style med mycket färg och text som ”Big fish and fat joe” och ”Take it easy”.

Utanför dala dalan på vägen mellan bilar och bussar går killar omkring och säljer diverse saker. Här kan man få tag på allt från ananas, via fotfil till ett fullt inrett akvarium.
I mitten av de stora vägarna sitter invalidiserade personer med olika handikapp och tigger och ibland dyker det upp personer utanför fönstret och visar upp sina stumpar till händer. E bekräftade det jag misstänkte, att det är någonting man som svensk aldrig riktigt vänjer sig vid.

På bussen träffade jag en kvinna som höll med mig i mitt konstaterande att det är väldigt varmt i Dar. Hon driver en klädbutik och hade precis gjort ett stort inköp som vi försökte knö ner emellan oss. Hon visade bilder på sina två barn och jag lovade att komma till hennes butik och köpa lite svalare kläder. Efter det bytte vi nummer så nu har jag fyra nummer i min Tanzanianska telefonbok.


Down town är det kaosartad trafik, väldigt hett och mycket ljud. Som en taxichaffis enkelt men koncist uttryckte det: ”Dar is hot and it’s jammed”.

Jag är faktiskt förvånad över hur få vita personer man ser. Jag spenderade härom dagen i alla fall en timme i centrum på och av bussar och såg bara en annan vit person bland allt myllrande folk. Ingen risk att gå obemärkt förbi här inte. Enligt E och en kontakt på TAWLA hittar man dem i sina bilar eller på sina kontor. 
Mig hittar man runttraskandes på gatan iklädd en disorienterad, förvirrad och fascinerad blick.
Av Frida Andersson
 


Slemmeth
12/03/2011 11:01

Underbar läsning! Du verkar ha det fett. Kan tänka mig att du är trött av alla intryck, man kan även bli helt slut av att vara på helspänn av den enkla anledningen att man är den enda mzungon in sight...

Reply
Ann Sofie
12/08/2011 07:35

härligt äventyr du är iväg på!! Mer uppdatering önskas :) saknar dig fina vän! Kram Ann Sofie

Reply



Leave a Reply.